Jag stör mig på människor som inte säger vad de tycker. Inte alltid, naturligtvis, men i vissa fall. Typ då de istället svänger på sanningen. Rakt är alltid rakt, inte krokigt. Jag försöker iallafall vara en person som inte går omvägar, utan berättar vad jag tycker och tänker. Det här har jag ändå ibland märkt att kan bli ett problem. Man kan ju inte alltid vara ärlig heller? Ibland är det ändå mest korrekt med en liten vit lögn? Annars kan man försöka smita ur situationen på ett smidigt sätt ;)
Typ: Någon man känner har färgat håret/klippt det. Om man inte gillar det, kan det kännas elakt att säga direkt vad man tycker, men inte vela ljuga heller. Då brukar jag personligen lösa situationen med en kommentar som "aj du har färgat håret!" eller "du har kortare hår". Haha, det kan ju ändå kännas fånigt att peka ut obvious facts, men på så sätt visar man ändå att man märkt ändringen.
Just i sådana fall där sanningen kan såra den andre, är vita lögner okej. Stör mig ändå på teini/fjortisfenomenet att kommentera varandras bilder på facebook med "oj va fiiin du eee" > "nå huui va ja e ful!" > "nånnej! JA e ful du e så snygg ju" > "nemen ljug int ääää...". Visst stör ni er också på likande? Attentionwhores. Nej, dedär sminket e int fint, å ingendera ser bättre ut, haha. Nää, men orka skriva så på varenda bild? :P
Nå, ja vet int faktist vart jag vill komma med den här texten, men nu fick jag det ur mig iallafall. Nu ska jag lyssna på lite uppiggande musik, tror det får bli Justin Timberlakes Mirrors. Gillar ni den? Jag diggar hans röst, lätt att känna igen.Lyssnade en hel del på hans album Futuresex -lovesounds, då när dem kom ut (i högstadiet..?). Lite nostalgiskt.
Stay true
//Pernixa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar