Hittade via Ted Forsströms twitter ett väldigt uppseendeväckande blogginlägg; http://kristiannyman.blogspot.fi/2012/11/lasvard-insandare.html
...Det handlar i stora drag om att homosexuella inte får adoptera. Skribenten har en stenålderssyn på vardagen, vilket man också kan se i kommentarsfältet. Som tur har Kaj Korkea-Aho (och en del andra personer) skrivit en massa smarta, igenomtänkta och sansade svar till denna otrevliga person.
Min personliga åsikt är att människor ska få älska vem dom vill, oberoende vilket kön den är. Kan inte förstå en världsbild där detta kan vara fel. Så länge ingen skadas, VAD ÄR DET FÖR SKILLNAD? Kärlek kan inte motsägas.
Angående frågan om homosexuella får adoptera eller inte, tycker jag att alla borde ha lika rätt till det. Jag förstår helt och hållet argumentet, att ett barn behöver en modersfigur och en fadersfigur. Det är (kanske) det optimala. Men samtidigt finns det en massa ensamstående föräldrar, vars barn inte mår dåligt av det. Ändå mår en massa barn i "normala" familjer dåligt. För att ännu argumentera för adoptering, är barnen som adopteras i behov av ett nytt liv. De får antagligen det mycket bättre i sin nya familj, oberoende om föräldrarna är utav olika eller lika kön. Bara de älskar barnet, spelar det väl ingen roll?
Tycker denna diskussion är gammal. Vi lever år 2012. Var är öppenheten och utvecklingen som borde finnas i ett så utvecklat samhälle som det vi bor i? Tänk efter, tack.
//Pernilla
Exakt. Hemskt att de finns folk som e så hjärntvättade av sin religion...som t.ex. den där Babtistkyrkan i Usa. Värsta va väl att den där insändaren som han svara på i sitt blogginlägg tyckte att gaycouples kan skaffa en katt eller en hund om de vill ha nån att ta hand om? Wtf. Tror nog att ett gaycouple som verkligen vill adoptera är mycket bättre föräldrar än många "riktiga" föräldrar.
SvaraRaderaJaa! helt sick!
Radera