En dag i Åbo; Mina iakttagelser om tvåspråkighet

©Pernilla

©Pernilla

Då man går omkring i den soliga staden Åbo i det tvåspråkiga landet Finland kan man se att allt inte är som det står i språklagen. Betjäning på svenska är ovanlig. Låt mig för klarhetens skull beskriva en dag ur mitt liv i Åbo. Hoppar dock över de delar då jag inte kommer i kontakt med något språk alls, utan sitter under mitt täcke och kollar på amerikanska teveserier tills ögonen blir fyrkantiga.

Påväg till skolan

Jag cyklar på trottoaren, för att jag inte vill bli överkörd av bussar. Detta verkar dock inte en manlig kvinna med grov röst tycka om, för hon (hen?) viftar febrilt och skriker

-Tääll ei saa pyöräillä!!

Dagens första kulturmöte avklarat, alltså. Då jag cyklar vidare hör jag några alkisar råma utanför en oöppnad bar, väntandes på öppningsdags? Från den röriga massan av ljud lyckas jag urskilja några finsk-liknande ord.

Då jag kommer till skolan omges jag av många språk, främst svenska. Men då vi t.o.m. på klassen har två finskatalande personer, blir språket lite blandat. Vissa är också tvåspråkiga hemifrån. En helt vanlig mening kunde alltså låta

-Vart ska vi fara å dåka ida, Edison e no en kiva paikka de

På vägen hem tänker jag att jag borde skaffa ett s-kort, eftersom jag alltid handlar i Wiklunds. Wiklunds är förresten en av de enda matbutikerna i Åbo, där jag fått svensk betjäning. Skönt. Tillbaka till ämnet; jag går in i SOKOS där jag ser en massa finskspråkiga reklamer, endast vissa (de största) översatta på knagglig svenska. Tar en kölapp och väntar på min tur. Medmänniskorna som idag, precis som jag, bestämt sig för att släpa sig precis hit just nu talar troligen alla finska. Aj nej, där står ju en finlandssvensk familj med randiga seglarkläder och vita leenden. De är de som hörs mest och högst. Ibland undrar jag nog inte varifrån finnarnas hurriskämt kommer ifrån. Min tur! Jag frågar på glad svenska

-Hej är det inte här man skaffar s-kort?

Damen bakom disken svarar

-Yrsäkta, vi inte ny tala så pra svenska. Hon som det brykar tala inte är här ny. Ymmärrättekö te suomea?

Jag blir lite irriterad. Fastän jag nog kan finska helt okej, är mina kunskaper kanske lite vaga då jag skall börja tala om s-kort och s-banken. Så jag talar envist vidare på svenska, medan kvinnan svarar på finska. Konstigt nog fungerar det utmärkt. Alla papper finns som tur på svenska, så jag vet vad jag skriver under.

Senare samma dag

Då jag skall ta tåget hem till Ingå och står för att köpa biljett från en automat ser jag en sak som stör mig varje gång. Efter att jag en lång stund letat efter de rätta ställena att trycka på, för att lyckas köpa biljetter för två tåg, skall jag äntligen betala. Jag trycker in kortet och så dyker texten -Kort kontroll – upp. Nej, kontrollen tar nog en stund, den är inte så kort. Men om ni vill visa att ni vill kontrollera kortet, skriv för böveln då KORTKONTROLL.

I tåget behöver jag inte tala något med biljettkontrollanten, men han säger bara

-Matkalippuja? Kiitos, hyvää matkaa.

Ingen svenska på InterCity-tåget, inte. Men då jag byter tåg i Karis, är det, som väntat, en annan femma. På tåget därifrån får jag nog betjäning på svenska, men jag är ju heller inte längre i Åbo, säkert därför.

//Pernilla

*Det här var en del av min läxa i språkvård, bestämde mig för att publicera den här :)