Snabba cash

Jag har läst Jens Lapidus Snabba Cash. Boken kom ut 2006 och skildrar det moderna Sverige, eller snarare Stockholms undre värld. Kriminalitet, knark, våld, invandrare och överklass blandas ihop till en verklighetstrogen roman.

Lapidus är snål med miljöbeskrivningar i boken. Korta meningar som mer berättar om karaktärerna i boken, främst huvudpersonerna, än omgivningen. Det korta sättet att uttrycka sig ger en modern tappning av skönlitteratur, utan en massa beskrivande utfyllningsord. Det gör boken filmaktig. Hans inslag av slangspråk och utländska i boken gör att den bibehåller sin verklighetstrogenhet. Exempel på detta: Plitar istället för poliser, chicas och guzzar istället för flickor.

Boken har tre huvudpersoner; JW, som desperat försöker verka rik och hänga med ”bratsen”, festa på Stureplan och uppehålla ett lyxliv, fastän han inte har råd. Detta gör att han börjar sälja knark. Som en bihistoria finns försvinnandet av hans syster. Han försöker ta reda på vad som hände henne. Jorge är en invandrare som håller på med knarkhandel och hamnar därför i fängelse. Han lyckas rymma men stöter snabbt på en massa problem. Mrado är en langare och kriminell som är lite högre lite högre i rang. Samtidigt som han är denna brutala man, har han även en annan sida. Han har en dotter som han kämpar att få träffa. Han vill se på barnfilmer och helt enkelt vara en far till henne.  Alla dessa personer knyts ihop i handlingen.

I boken beskrivs ett Stockholm som är mycket mörkare än man tror. Kriminaliteten styr staden likt maffian. Restauranger, barer och videouthyrningsplatser leds alla av dessa personer, inte frivilligt. Man får läsa om hur den undre världen fungerar. Om hur illa det går för dem som motsätter sig ”systemet” som dessa skapat. Det är en hård värld. Alla är bara små bitar i maffians spel. ”Tror du verkligen att du ska tjäna något på det här? Tror du att de behöver dig? Du kommer inte att få dina pengar och de kommer att byta ut dig mot någon annan!”

Jag tror att Snabba Cash är både samhällskritisk och samhälsspeglande. Denna kriminalitet finns. Lapidus beskriver storstadens ”elits” stävanden efter glamouröst liv, där de inte alls tänker på varifrån knarket kommer, vem som håller i pengarna. Polisens svåra roll i den kriminella röran beskrivs också. Det är så många mellanhänder inblandade att det är nästan omöjligt att nå bossarna. Istället straffas de som kanske tvingats till brotten. Den kriminella rörelsen är mycket organiserad och uppdelad. Alla i den tänker bara på sig själv. De vill ha ”snabba cash”, precis som titeln säger och de bryr sig inte om konsekvenserna.

Tre teman är vad jag kunde hitta i boken; Överklasslivet på Stureplan, där alla försöker leva upp till något och t.o.m. förlorar sig själva i jakten på det. Och till sist tvåsidigheten hos människorna. JW är å ena sidan en rik universitetsstuderande som tycker om att festa på Stureplan, medan han å andra sidan är en knarklangare för att uppehålla den andra livsstilen. Lapidus kritiserar enligt mig stureplanskulturen, men även besattheten över pengar.

Har inte sett filmen, men tänker nog göra det!

Det här var min SvenskLitteraturläxa, tänkte publicera den här :)

//Pernixa