torsdag 20 september 2012

Dikt


Öde
öde som skogen där träden växer sig höga, 
blir jag bara mindre och mindre
tittar jag ut i tomheten,
 hör tystnaden eka
tittar ner, ser gräset dö
ser himlens storhet, ser dess djup
långt borta, ändå nära.
Men bredvid mig, andra små
de lika, de samma
inte utan dem, jag orka
skogen är full
full av allt
sök


//Pernixa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar